Lhasa Apso rasstandard
HEMLAND:
England
ursprungsland Tibet

BAKGRUND/ÄNDAMÅL:
Lhasa Apso har under många århundraden varit en högt skattad hundras som fötts upp som sällskaps- och vakthund i tibetanska hem och kloster. Rasnamnet apso betyder på hemlandet Tibets språk "den hårige" och anspelar på rasens karakteristiska rikliga päls. En av de första utlänningar som lyckades förvärva en hund av rasen lhasa apso uppger att hunden stammade från huvudstaden Lhasa- därav rasens namn.
Rasen introducerades i England omkring år 1900 under namnet lhasa terrier, en gemensam beteckning för de nu skilda raserna lhasa apso och tibetansk terrier. 1934 bildades den engelska rasklubben och en standard för lhasa apso utarbetades. Det kom dock att dröja till år 1965 innan rasen introducerades i Sverige. Tidiga exemplar av rasen var alltid mycket observanta och främlingar kunde inte nalkas dem utan att uppmärksammas av de alltid vaksamma hundarna. Än idag är en viss misstänksamhet mot främlingar karakteristisk för lhasa apso.

HELHETSINTRYCK:
Lhasa apso är en välbalanserad stabilt byggd hund med riklig päls. Den är glad och framåt med ett vaksamt och stabilt temperament men reserverad mot främlingar.

HUVUD:
Huvudet skall ha riklig hårbeklädnad, som faller ner över ögonen kraftig mustasch kind- och hakskägg. Skallen skall vara måttligt smal, tydligt avtagande bakom ögonen inte helt flat, men inte heller välvd eller äppelformad. Rak nosrygg och något markerat stop. Svart nosspegel. Nospartiet skall vara ca 4 cm långt, ungefär en tredjedel av huvudets hängd och inte fyrkantigt.

ÖGON:
Ögonen skall vara mörka, ovala, medelstora och framåtriktade, varken stora och framträdande eller små och insjunkna. Ögonvitan får ej synas i övre eller nedre kanten.

ÖRON:
Öronen skall vara hängande med rikligt behäng.

BETT:
Omvänt saxbett. Framtänderna bör vara placerade i en bred och så rak linje som möjligt. Fullt tandantal önskvärt.

HALS:
Halsen skall vara stark och väl välvd.

KROPP:
Kroppens längd skall överstiga mankhöjden och kroppen skall vara välbalanserad och kompakt. Bröstkorgen skall vara väl utvecklad och ryggen plan. Ländpartiet skall vara starkt.

FRAM- OCH BAKBEN:
Skuldrorna skall vara väl tillbakalagda. Frambenen raka med riklig hårbeklädnad. Bakdelen skall vara muskulös och väl utvecklad med god vinkling, rikligt hårbeklädd. Bakifrån sett skall hasorna vara parallella och inte alltför tätt tillsammans.

TASSAR:
Tassarna skall vara runda, sk kattfot, rikligt hårbeklädda och med starka trampdynor.

SVANS:
Svansen skall vara högt ansatt, rikligt hårbeklädd och väl buren över ryggen men inte spiskroksliknande. Ofta har den en knyck vid svansspetsen.

RÖRELSER:
Rörelserna skall vara fria och lediga.

PÄLS:
Rikligt täckhår av bra längd, rakt och hårt, varken ulligt eller silkeslent. Måttlig underull.

FÄRG:
Guld, sand, honung, mörkt gråblå, skiffergrå, rökgrå, flerfärgad, svart, vit eller brun.

MANKHÖJD:
Idealmankhöjd för hanhund 25,4 cm, för tik något lägre.

FEL:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall värderas i förhållande till graden av avvikelse.

TESTIKLAR:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

KC 1988
FCI 227 c
SVENSKA KENNELKLUBBEN 1991-03-20. e.ä.

KOMMENTAR TILL STANDARD FÖR LHASA APSO

Ett särdrag hos alla de tibetanska raserna är en viss misstänksamhet, som i standarden beskrivs som "reserverad" vilket inte får förväxlas med skygghet, rädsla eller aggressivitet.

Proportionerna på skalle och noslängd skall vara 1:2 jämfört med shih-tzu, som skall ha mycket kortare nosparti 1:4. Ett korrekt apsohuvud, se fig l. Hos apso avtar skallen tydligt bakåt mot öronen i motsats till tibetansk terrier där förhållandet är omvänt. Hos apso är hakan kraftigt markerad trubbig och bildar en rak linje. Nosspegeln i linje aningen under nedre ögonranden.

Tångbett acceptabelt om underkäken är välutvecklad och hakan tillräckligt markerad.
Tänderna får inte synas.

Kroppen på lhasa apso bör ha följande proportioner:
Längden från skulderleden till sittbensknölen bör vara något längre än mankhöjden, måtten 10/12 ger en korrekt, kompakt och välbalanserad hund. Apso skall alltså vara rektangulär och inte kvadratisk Med en mankhöjd av 25,5 cm bör rygglängden vara 30,5 cm, fig 2. Benstommen skall vara kraftig men inte grov.

Bröstkorgen skall sluta något ovanför armbågen2.
Den skall vara välutvecklad men varken för bred eller för djup. Shih-tzu, som har samma mankhöjd som apso, har lägre markavstånd. Lägg också märke till armbågarnas placering. Shih-tzu är tyngre byggd än apso.

Svans som är för lågt ansatt eller för hårt ringlad räknas som ett allvarligt fel.

Leverfärg är inte tillåten, då nospigmentet skall vara svart.

Underullen bör vara lång och pälsen får inte vara lockig eller krusig.

Lhasa Apso:
nosspegeln en aning under nedre ögonranden.
Shih tzu:
runda ögon och nosspegel högre placerad än hos apso.
Tibetansk terrier:
ett längre nosparti som placerar nosspegeln nedanför ögonvrån.